Dagarna blir inte alltid som man har tänkt sig. Tänkte lämna trollet på dagis imorse, men efter en natt med få sömntimmar pga hosta blev de inget med detta. Istället tänkte jag en långrunda med frisk luft. Vi klädde på oss och började traska. Vi gick i en kvart sen hände de som inte ska hända. Jag blev helt yr och de svartna för ögonen IGEN :( Var tvungen att lägga mig ner på den kalla marken full med is. Hade jag inte gjort detta är jag helt övertygad om att jag hade trillat pladask. Såklart är där ingen själ i närheten när man väl behöver någon mer än lilla Maya som ser helt förskräckt ut och säger "mamma du kan hålla i mig, det är bara en liten bit kvar."Hon är verkligen min HERO :) De va ju bara en liten bit kvar till hem men ändå så långt borta. Med hjälp av Andreas i mobilen och Maya liten och en liten dockvagn fick jag krypa på alla fyra hem till sängen helt gråtfärdig och kallsvettig.
USCH, USCH!!
Enligt min barnmorska går mitt blodtryck upp och ner och min lilla bebis i magen trycker på pulsådran. Men jag hoppas att detta snart får ett slut.
Vågar ju knappt ta mig ut längre.
Nu sitter jag här i en munktröja och tofflor och fryser och lyssnar på mitt barn som hostar.
Ynklig känner jag mig också. Som man säger det kostar att ligga på topp.
Nu går vi och vilar oss känns som att de kan behövas,,,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar